Han satt fortfarande kvar vid köksbordet och stirrade på bilderna vid elvatiden då han hörde ytterdörren öppnas.

”Får jag komma in?” frågade Cecilia Vanger. Utan att vänta på svar satte hon sig mitt emot honom på andra sidan köksbordet. Mikael fick en underlig känsla av déjà vu. Hon var klädd i en vid, tunn ljus klänning och en gråblå kavaj, kläder som nästan var identiska med dem hon hade på bilderna från 1966.

”Det är du som är problemet”, sa hon.

Mikael höjde ögonbrynen.

”Förlåt mig, men du tog mig helt på sängen då du knackade på i kväll. Nu är jag så olycklig att jag inte kan sova.”

”Varför är du olycklig?”

”Begriper du inte det?”

Han skakade på huvudet.

”Kan jag berätta utan att du skrattar åt mig?”

”Jag lovar att inte skratta.”

”När jag förförde dig i vintras var det en galen impulshandling. Jag ville ha kul. Ingenting annat. Den där första kvällen var jag bara full i fan och jag hade inte tänkt inleda något långvarigt med dig. Sedan blev det någonting annat. Jag vill att du ska veta att de veckor du var min occasional lover var några av de mest behagliga i hela mitt liv.”

”Jag tyckte också att det var väldigt trevligt.”

”Mikael, jag har ljugit för dig och för mig själv hela tiden. Jag har aldrig varit särskilt sexuellt lössläppt. Jag har haft fem sexpartners i hela mitt liv. En gång när jag var tjugoett år och debuterade. Sedan med min man som jag träffade då jag var tjugofem och som visade sig vara ett kräk. Och sedan dess några gånger med tre karlar som jag träffade med några års mellanrum. Men du lockade fram någonting hos mig. Jag kunde bara inte få nog. Det hade något att göra med att allting hos dig var så kravlöst.”

”Cecilia, du behöver inte…”

”Sch — avbryt mig inte. Då kommer jag aldrig att kunna berätta det här.”

Mikael satt tyst.

”Den dag du försvann till fängelset var jag så olycklig. Helt plötsligt var du borta, precis som om du aldrig funnits. Det var mörkt här i gäststugan. Det var kallt och tomt i min säng. Helt plötsligt var jag bara en femtiosexårig tant igen.”

Hon satt tyst en stund och tittade Mikael i ögonen.

”Jag blev kär i dig i vintras. Det var inte meningen, men jag blev det. Och helt plötsligt insåg jag att du bara är här tillfälligt och en dag kommer du att vara borta för gott, medan jag blir kvar här i resten av mitt liv. Det gjorde så jävla ont att jag bestämde mig för att inte släppa in dig igen då du kom ut från fängelset.”

”Jag är ledsen.”

”Det är inte ditt fel.”

De satt tysta en stund.

”När du gått i kväll satt jag och lipade. Jag önskar att jag fick en chans att leva om mitt liv. Sedan bestämde jag mig för en sak.”

”Vad då?”

Hon tittade ned i bordet.

”Att jag måste vara fullständigt sinnesrubbad om jag slutar träffa dig bara för att du ska åka härifrån en dag. Mikael, kan vi börja om igen? Kan du glömma vad som hände tidigare i kväll?”

”Det är glömt”, sa Mikael. ”Men tack för att du berättade.”

Hon tittade fortfarande ned i bordet.

”Om du vill ha mig så vill jag väldigt gärna.”

Hon tittade plötsligt upp på honom igen. Sedan reste hon sig och gick bort till sovrumsdörren. Hon släppte kavajen på golvet och drog klänningen över huvudet medan hon gick.

Mikael och Cecilia vaknade samtidigt av att ytterdörren öppnades och någon gick genom köket. De hörde dunsen av en väska som ställdes ned på golvet vid järnspisen. Sedan stod plötsligt Erika i sovrumsdörren med ett leende som förvandlades till förfäran.

”O kära nån.” Hon tog ett steg tillbaka.

”Hej Erika”, sa Mikael.

”Hej. Förlåt mig. Ber tusen gånger om ursäkt för att jag rusade in. Jag borde ha knackat.”

”Vi borde ha låst ytterdörren. Erika — det här är Cecilia Vanger. Cecilia — Erika Berger är chefredaktör på Millennium.”

”Hej”, sa Cecilia.

”Hej”, sa Erika. Hon såg ut som om hon inte kunde bestämma sig för om hon skulle gå fram och väluppfostrat skaka hand eller om hon bara skulle gå därifrån. ”Eh, jag… jag kan gå en promenad…”

”Vad sägs om att sätta på kaffepannan istället?” Mikael tittade på väckarklockan på nattduksbordet. Strax efter tolv på dagen.

Erika nickade och drog igen sovrumsdörren. Mikael och Cecilia tittade på varandra. Cecilia såg besvärad ut. De hade älskat och pratat till fyra på morgonen. Sedan hade Cecilia sagt att hon tänkte sova över och att hon i fortsättningen tänkte ge blanka fan i vem som visste att hon knullade med Mikael. Hon hade sovit med ryggen mot honom och med hans arm runt sitt bröst.

”Hörru, det är okej”, sa Mikael. ”Erika är gift och hon är inte min flickvän. Vi träffas ibland, men hon bryr sig inte ett dyft om att du och jag har någonting ihop. Däremot är hon förmodligen väldigt generad just nu.”

När de kom ut i köket en stund senare hade Erika dukat fram kaffe, juice, apelsinmarmelad, ost och rostat bröd. Det doftade gott. Cecilia gick raka vägen fram till henne och sträckte fram handen.

”Det blev lite hastigt därinne. Hej.”

”Snälla Cecilia, förlåt mig för att jag klampade in som en elefant”, sa en djupt olycklig Erika.

”Glöm det, för guds skull. Nu dricker vi kaffe.”

”Hej”, sa Mikael och kramade om Erika innan han satte sig. ”Hur kom du hit?”

”Körde upp nu på morgonen, förstås. Jag fick ditt meddelande vid två i natt och försökte ringa.”

”Jag hade stängt av mobilen”, sa Mikael och log mot Cecilia Vanger.

Efter frukosten ursäktade sig Erika och lämnade Mikael och Cecilia ensamma med förevändningen att hon måste hälsa på Henrik Vanger. Cecilia dukade av med ryggen mot Mikael. Han gick fram och slog armarna runt henne.

”Vad händer nu?” sa Cecilia.

”Ingenting. Så här är det bara — Erika är min bästa vän. Hon och jag har haft ihop det till och från i tjugo år och kommer förhoppningsvis att ha ihop det i tjugo år till. Men vi har aldrig varit ett par och vi går aldrig i vägen för varandras romanser.”

”Är det det vi har? En romans?”

”Jag vet inte vad vi har, men uppenbarligen trivs vi med varandra.”

”Var ska hon sova i natt?”

”Vi ordnar ett rum åt henne någonstans. Ett gästrum hos Henrik. Hon kommer inte att sova i min säng.”

Cecilia funderade en stund.

”Jag vet inte om jag klarar av det här. Du och hon kanske fungerar så, men jag vet inte… jag har aldrig…” Hon skakade på huvudet. ”Jag går hem till mig nu. Jag måste få fundera på det här ett tag.”

”Cecilia, du har frågat mig tidigare och jag har berättat om mitt och Erikas förhållande. Hennes existens kan inte vara någon överraskning för dig.”

”Det är sant. Men så länge hon fanns på bekvämt avstånd nere i Stockholm kunde jag ignorera henne.”

Cecilia satte på sig sin kavaj.

”Situationen är dråplig”, log hon. ”Kom över på middag i kväll. Ta Erika med dig. Jag tror att jag kommer att gilla henne.”

Erika hade redan klarat av frågan om nattlogi. Vid de tillfällen hon varit uppe i Hedeby för att träffa Henrik Vanger hade hon övernattat i ett av hans gästrum och hon bad helt frankt att få låna rummet igen. Henrik kunde knappt dölja sin förtjusning och försäkrade att hon var välkommen när som helst.

Med sådana formalia ur vägen gick Mikael och Erika en promenad över bron och slog sig ned på terrassen på Susannes Brokafé strax före stängningsdags.

”Jag är djupt missnöjd”, sa Erika. ”Jag åkte upp för att hälsa dig välkommen tillbaka till friheten och hittar dig i säng med byns femme fatale.”

”Förlåt.”

”Så hur länge har du och miss Big Tits…” Erika vispade med pekfingret.

”Ungefär sedan Henrik blev delägare.”

”Aha.”

”Aha, vad då?”

”Bara nyfiken.”

”Cecilia är en bra kvinna. Jag tycker om henne.”

”Jag kritiserar inte. Jag är bara missnöjd. Godis inom räckhåll och så måste jag banta. Hur var fängelset?”