”Mitt liv håller på att gå i putten.” Mikael log tillbaka.

”Vem var kvinnan som hälsade på dig i helgen?”

”Erika… hon är chefredaktör på Millennium.”

”Din flickvän?”

”Inte precis. Hon är gift. Jag är mera en vän och ’occasional lover’.”

Cecilia Vanger gapskrattade.

”Vad är det som är så roligt?”

”Sättet du sa det på. Occasional lover. Jag gillar uttrycket.”

Mikael skrattade. Han tyckte plötsligt om Cecilia Vanger.

”Jag skulle också behöva en occasional lover”, sa hon.

Hon sparkade av sig tofflorna och satte upp foten på hans knä. Mikael lade automatiskt handen på hennes fot och rörde vid hennes hud. Han tvekade en sekund — han kände att han var ute på helt oväntade och okända farvatten. Men han började försiktigt massera hennes fotsula med tummen.

”Jag är också gift”, sa Cecilia Vanger.

”Jag vet. Man skiljer sig inte i den Vangerska klanen.”

”Jag har inte träffat min man på snart tjugo år.”

”Vad hände?”

”Det angår dig inte. Jag har inte haft sex på… hmm, det är tre år nu.”

”Det förvånar mig.”

”Varför det? Det är en fråga om tillgång och efterfrågan. Jag vill absolut inte ha en pojkvän eller äkta man eller sambo. Jag trivs rätt bra med mig själv. Vem ska jag ha sex med? Någon av lärarna på skolan? — skulle inte tro det. Någon av eleverna? Det skulle bli en mumsig historia för skvallertanterna. De håller minsann rätt på folk som heter Vanger. Och här på Hedebyön bor bara släktingar eller folk som redan är gifta.”

Hon lutade sig fram och kysste honom på halsen.

”Chockerar jag dig?”

”Nej. Men jag vet inte om det här är en bra idé. Jag jobbar för din farbror.”

”Och jag är nog den sista som skulle skvallra. Men ärligt talat, Henrik skulle förmodligen inte ha något emot det.”

Hon satte sig grensle över honom och kysste honom på munnen. Hennes hår var fortfarande vått och hon doftade schampo. Han fumlade med knapparna i hennes flanellskjorta och drog ned den över hennes axlar. Hon hade inte brytt sig om att sätta på någon bh. Hon tryckte sig mot honom när han kysste hennes bröst.

advokat Bjurman kom runt bordet och visade balansräkningen för hennes konto — som hon redan kände till ned till sista öre men som hon inte längre själv kunde förfoga över. Han stod bakom hennes rygg. Plötsligt masserade han hennes nacke och lät en hand glida över vänstra axeln tvärs över hennes bröst. Han lade handen på hennes högra bröst och höll kvar den. När hon inte tycktes protestera kramade han bröstet. Lisbeth Salander satt blickstilla. Hon kände hans andedräkt i nacken och studerade brevkniven på hans skrivbord; hon kunde enkelt nå den med sin fria hand.

Men hon gjorde ingenting. Om det var någon utantilläxa Holger Palmgren hade lärt henne under sina år så var det att impulsiva handlingar ledde till strul, och strul kunde få obehagliga konsekvenser. Hon gjorde aldrig någonting utan att först överväga konsekvenserna.

Det inledande sexuella övergreppet — som i juridiska termer definierades som sexuellt ofredande och utnyttjande av person i beroendeställning, och teoretiskt kunde rendera Bjurman upp till två års fängelse — varade bara några korta sekunder. Men det var tillräckligt för att en gräns oåterkalleligen skulle ha passerats. För Lisbeth Salander var det en militär styrkedemonstration av en fientlig trupp — en markering om att bortom deras noga definierade juridiska relation så var hon utlämnad åt hans godtycke och vapenlös. När deras ögon möttes några sekunder senare var hans mun halvöppen och hon kunde läsa lustan i hans ansikte. Salanders eget ansikte röjde inga känslor.

Bjurman vandrade tillbaka till sin sida av skrivbordet och slog sig ned i sin bekväma skinnfåtölj.

”Jag kan inte skriva ut pengar till dig hur som helst”, sa han plötsligt. ”Varför behöver du en så dyr dator? Det finns betydligt billigare apparater som du kan spela dataspel på.”

”Jag vill kunna förfoga över mina egna pengar som tidigare.”

Advokat Bjurman gav henne en medlidsam blick.

”Vi får se hur det blir med den saken. Du måste först lära dig att vara social och komma överens med folk.”

Advokat Bjurmans leende skulle möjligen ha dämpats något om han hade kunnat läsa hennes tankar bakom de uttryckslösa ögonen.

”Jag tror att du och jag kommer att bli goda vänner”, sa Bjurman. ”Vi måste kunna lita på varandra.”

När hon inte svarade förtydligade han.

”Du är ju en vuxen kvinna nu, Lisbeth.”

Hon nickade.

”Kom hit”, sa han och höll ut en hand.

Lisbeth Salander fixerade blicken på brevkniven i några sekunder innan hon reste sig och gick till honom. Konsekvenser. Han fattade hennes hand och tryckte den mot sitt skrev. Hon kunde känna hans kön genom de mörka gabardinbyxorna.

”Om du är snäll mot mig kommer jag att vara snäll mot dig”, sa han.

Hon var stel som en pinne då han lade sin andra hand runt hennes nacke och drog ned henne till knästående med ansiktet framför hans skrev.

”Du har gjort det här förr, eller hur”, sa han då han öppnade gylfen. Han doftade som om han strax innan hade tvättat sig med tvål och vatten.

Lisbeth Salander vred sitt ansikte åt sidan och försökte resa sig men han höll henne i ett fast grepp. Rent styrkemässigt var hon ingen match för honom; hon vägde dryga 40 kilo mot hans 95. Han fattade tag i hennes huvud med bägge händerna och vände hennes ansikte så att deras ögon möttes.

”Om du är snäll mot mig kommer jag att vara snäll mot dig”, upprepade han. ”Om du bråkar kan jag placera dig på dårhus för resten av livet. Skulle du tycka om det?”

Hon svarade inte.

”Skulle du tycka om det?” upprepade han.

Hon skakade på huvudet.

Han väntade till dess att hon slog ned blicken i — som han uppfattade det — underkastelse. Sedan drog han henne närmare. Lisbeth Salander öppnade läpparna och tog emot honom i munnen. Han behöll hela tiden greppet runt nacken och drog henne våldsamt mot sig. Hon hade oupphörligt kräkreflexer under de tio minuter han juckade; när det äntligen gick för honom höll han henne så hårt att hon knappt kunde andas.

Han lät henne använda en liten toalett innanför hans kontor. Lisbeth Salander skakade i hela kroppen medan hon tvättade sig i ansiktet och försökte gnugga bort fläckarna på tröjan. Hon åt av hans tandkräm för att få bort smaken. När hon kom ut till hans kontor igen satt han oberörd bakom skrivbordet och bläddrade i papper.

”Sätt dig, Lisbeth”, uppmanade han utan att titta på henne. Hon satte sig. Slutligen vände han blicken mot henne och log.

”Du är ju vuxen nu, eller hur, Lisbeth?”

Hon nickade.

”Då måste du också kunna leka vuxenlekar”, sa han. Han använde en ton som om han talade till ett barn. Hon replikerade inte. En liten rynka uppstod i hans panna.

”Jag tror inte att det är en bra idé om du berättar om våra lekar för någon annan. Tänk efter — vem skulle tro på dig? Det finns papper på att du inte är tillräknelig.” När hon inte svarade fortsatte han. ”Det skulle bli ditt ord mot mitt. Vems tror du skulle väga tyngst?”

Han suckade då hon fortfarande inte svarade. Han blev plötsligt irriterad över att hon bara satt mol tyst och iakttog honom — men han behärskade sig.

”Vi kommer att bli goda vänner, du och jag”, sa han. ”Jag tycker att du var klok som vände dig till mig i dag. Du kan alltid komma till mig.”

”Jag behöver 10 000 till min dator”, sa hon plötsligt med låg röst, precis som om hon återupptog det samtal de haft innan avbrottet.

Advokat Bjurman höjde på ögonbrynen. Hårdkokt jävel. Hon är ju för fan helt efterbliven.Han räckte henne checken han hade skrivit då hon var ute på toaletten. Det här är bättre än en hora; hon får betalt med sina egna pengar.Han log ett överlägset leende. Lisbeth Salander tog checken och gick.

Om Lisbeth Salander hade varit en vanlig medborgare skulle hon med största sannolikhet ha ringt polisen och anmält våldtäkten i samma ögonblick som hon lämnade advokat Bjurmans kontor. Blåmärken runt nacke och hals, liksom en signatur av spermafläckar med hans DNA på hennes kropp och kläder skulle ha utgjort tung teknisk bevisning. Även om advokat Bjurman hade slingrat sig genom att påstå att hon var med på deteller hon förförde migeller det var hon som ville suga av migoch andra utsagor som våldtäktsmän rutinmässigt anför, så hade han ändå gjort sig skyldig till så många brott mot förvaltarskapslagen att han omedelbart skulle ha fråntagits sin kontroll över henne. En anmälan skulle förmodligen ha resulterat i att Lisbeth Salander fått en riktig advokat, med god kunskap om övergrepp mot kvinnor, vilket i sin tur möjligen hade lett till en diskussion om problemets kärna — nämligen hennes omyndigförklaring.